Skriva av mig lite...
Hej allihopa!
Lågstadietiden var omtumlande för mig på många sätt. Jag kände mig ofta utanför och passade inte direkt in i något gäng. Det var redan på den tiden så att de "coola" höll sig för sig själva och de "mindre coola" var i utspridda i olika grupper. Men jag tillhörde nog inte någon av de grupperna. Visst att jag umgicks med de flesta i klassen då, men ändå så kändes det som att något saknades, jag kände inte den riktiga gemenskapen med "gänget"! Visst, de var snälla mot mig och behandlade mig väl, men jag kände mig aldrig 100% välkommen. Det kändes alltid som att det var någon av dem som inte ville ha mig där. Någon som hellre önskat att jag varit någon helt annanstans så de kunnat prata illa om mig, bakom min rygg. Jag visste egentligen hela tiden att det försigick, att de pratade illa om mig. Jag visste det, men ville nog inte tro det. Jag var nog redan då en person som kunde bortse från negativa saker, kunde blicka framåt såsom jag kan idag. Jag var väl inte direkt "stjärneleven" själv på den tiden, utan betedde mig ganska dåligt. Jag kom inte bra överens med lärarna, och fick samtal hem varje dag ungefär. Fast jag hade rätt i att inte gilla lärarna, då de aldrig visade någon som helst uppskattning till mitt arbete. Jag fick väldigt sällan höra ett "Bra Albin"! Det var mer "Lägg av" som var den vanligaste kommentaren. Framför allt av Monica som inte direkt uppskattade mig överhuvudtaget. Men när jag för ett tag sedan besökte den skolan, då pratade hon om hur trevlig jag var och sådär. Hmpf.... Konstigt att man aldrig fick höra det tidigare...
Nu har jag berättat lite om min lågstadietid! Kommer att skriva om mellanstadiet också så småningom!!
Nu är det dags för mig att skriva av mig lite grann. Det är ingenting speciellt som hänt, men jag vill bara skriva av mig om olika delar av mitt liv. Känner att jag behöver det.
Lågstadietiden var omtumlande för mig på många sätt. Jag kände mig ofta utanför och passade inte direkt in i något gäng. Det var redan på den tiden så att de "coola" höll sig för sig själva och de "mindre coola" var i utspridda i olika grupper. Men jag tillhörde nog inte någon av de grupperna. Visst att jag umgicks med de flesta i klassen då, men ändå så kändes det som att något saknades, jag kände inte den riktiga gemenskapen med "gänget"! Visst, de var snälla mot mig och behandlade mig väl, men jag kände mig aldrig 100% välkommen. Det kändes alltid som att det var någon av dem som inte ville ha mig där. Någon som hellre önskat att jag varit någon helt annanstans så de kunnat prata illa om mig, bakom min rygg. Jag visste egentligen hela tiden att det försigick, att de pratade illa om mig. Jag visste det, men ville nog inte tro det. Jag var nog redan då en person som kunde bortse från negativa saker, kunde blicka framåt såsom jag kan idag. Jag var väl inte direkt "stjärneleven" själv på den tiden, utan betedde mig ganska dåligt. Jag kom inte bra överens med lärarna, och fick samtal hem varje dag ungefär. Fast jag hade rätt i att inte gilla lärarna, då de aldrig visade någon som helst uppskattning till mitt arbete. Jag fick väldigt sällan höra ett "Bra Albin"! Det var mer "Lägg av" som var den vanligaste kommentaren. Framför allt av Monica som inte direkt uppskattade mig överhuvudtaget. Men när jag för ett tag sedan besökte den skolan, då pratade hon om hur trevlig jag var och sådär. Hmpf.... Konstigt att man aldrig fick höra det tidigare...
Nu har jag berättat lite om min lågstadietid! Kommer att skriva om mellanstadiet också så småningom!!
Ha det bra!
BlondinAbbe
Kommentarer
Trackback
